Svenska Kyrkan
Kågedalens församling samlar barn, ungdomar och deras föräldrar till meningsfulla middagspauser var och varannan vecka.
Att bjuda på en enkel måltid öppnar upp och förändrar livet i en församling. Medarbetare från Kågedalens församling delade med sig av nio års erfarenhet på Ideellt Forums Idédagar 1-3 oktober 2010.
Kågedalens församling består av en mindre tätort, byar och glesbygd. Med mat och prat ökas församlingsmedlemmarnas delaktighet.
Allt startade för för nio år sedan i en församling som sträcker ut sig i dalgången med Kåge med 3000 invånare som tätort. Till den allra första Middagspausen kom 28 måltidsgäster. Den andra gången 56 och den tredje gången 80 männkskor. Nu är Middagspaus en institution 10-11 gånger per termin, varje måndag vår och höst.
Henric Johansson bor själv i andra änden av församlingen, i Övre Kågedalen. Han var områdespredikant i EFS och tog kontakt med kyrkoherde och kyrkorådsordförande för att förhandla fram avtal om projekt för församlingsutveckling. Det ledde fram till att Åsa Storfält anställdes som omsorgspräst, en lite ovanlig titel och med ett uppdrag utan skyldighet att utföra kyrkliga handlingar.
Det var en önskan från flera att äta tillsammans också i vår del av församlingen, berättade Henric. Och nu gör vi det varannan tisdag. Vi är 50-80 människor varje gång på en ort med 400 invånare.
Marknadsföringen av Middagspaus var redan från början mest inriktad på mun-till-mun-metoden. Visst delar man i början ut en broschyr i barnverksamheten och i skolan. Men det viktiga var att de som kommit för att äta tog med sig fler. Och församlingen riktade sig från start till till människor i livet och deras ungdomar och barn.
- Vi "vågar" inte annonsera, säger Åsa. Det kommer tillräckligt många ändå. Kanske blir det någon affisch då och då. Vi har slutat med broschyrer i skolan för att inte kan ta emot så många som helst.
- Vi har koll på skolans matsedel och jämför med den för att inte laga samma middagsmat. Vi har glutenfritt och mjölkfritt alternativ. Maten har alltid räckt under de nio åren. Alla har alltid fått något att äta.
I Kåge handlar vi ingredienserna mitt på dagen och sen börjar vi laga mat. Människor kommer in från kvart i fem. Barnen äter snabbt och går och leker. Vuxna drar stolarna närmare varandra och pratar. Halv sex har vi en enkel andakt. Inte sällan med en docka som pratar med barnen. Senaste åren har det blivit så många i Kåge att vi ser till att få andakten som en lugn stund i kapellet.
Alla församling har inte haft problem med miljöinspektörer. Församlingar som gör egna kontrollprogram märker att det inte behöver vara svårt. Kåge församling har också eget kontrollprogram.
De som kommer är föräldrar aktiva i idrottsföreningarna och de som går på pubkvällarna. Det finns de som väljer att sluta från jobbet tidigare för att komma till oss, berättar Åsa.
Idealiteten kring Middagspaus har ökat med åren. Nu är det fyra olika grupper som lagar mat i Övre Kågedalen. I Kågedalen finns en disklista. Det är SALT-föreningen som har ansvar för middagen i Övre Kägedalen.
Det blir ljuvliga samtal i diskrummet: Hur pratar man om döden med barnen? En asylsökande kvinna berättar sin livshistoria. Det är roligt att få jobba ihop.
Åsa har förstås rätt att döpa och viga. Och sedan starten för Middagspaus har hon har hon döpt och vigt flera av de som hon ätit tillsammans med.
Medarbetare från församlingen har gått till skolan och pratar med femteklassarna. De inbjuds till en Mellisgrupp. 28 barn kommer varje vecka efter skolan för att fika, sen dukar de till middagen och är med och gör iordning maten. På så sätt har församlingen utökad sin kontaktyta inför konfirmation.
Henric berättar om att dem som vill stanna efter maten och hur man samlas i grupper. Alf B Svenssons bok Våga vara föräldrar. Middagspaus har fått till följd att det startats nya samtalsgrupper i församlingen.
En andra samtalsgrupp startades om relationer. Relationer bygger och underhåller man. Annars går det åt pipan. Nu har vi en samtalsgrupp omkring Frälsarkransen. Samtalsgrupperna startar efter andakten. Några har barnen kvar i ett lekrum när de går upp i ett samtalsrum.
När någon smyger iväg med omsorgsprästen så behöver de inte vara med och diska. Åsa finns tillhands för samtal.
Församlingen har på senare tid börjat med mer klimatsmart mat. Så att man kan erbjuda klimatsmarta alternativ: Ris kan bytas mot mathavre, till exempel.
Det är så enkelt det här med att äta tillsammans. Det enda man behöver för att komma igång är någon som är tillräckligt tokig. Vad kan misslyckas? Skulle maten inte räcka, så har de flesta har inte så långt hem och kan äta mer, sa Henric.
Middagspaus skapar ringar på vattnet. Det blir en hemkänsla i församlingshemmet. Det blir enkelt att vara tillsammans, enkelt att bidra. Fler lär sig hitta i rummen, i skåp och lådor. Blir mer självgående och hemma i församlingshemmet. Och kontakterna i affären och vid fotbollsplanen blir fler.
Alla betalar för maten: 20 kr för vuxen och 10 kr för barn. Det betalar alla ingredienser. Nyligen "chockhöjdes" maten till 30 kr per vuxen. Det ger ett överskott på 600 kr eller mer varje gång.
- Gud uppenbarar sig så oförhappandes, berättar Henric. Jag var i Jörn en annandag påsk och skulle berätta om Emmaus-vandrarna. Om de två som lämnar Jerusalem och får sällskap av en främling, han som ställer frågor och förklarar profetorden för dem. De ber honom följa med in i världshuset för att äta. När han brytet brödet känner de igen Jesus, den uppståndne.
Hur många har vi missat för att vi inte brutit brödet med dem? frågade Henric. Att vi äter tillsammans är Guds vilja.
De fördjupande samtalen ska man inte räkna med kommer från början. Det är en process.
Åsa berättar om en mamma som kom med sina barn för att äta. Efter några gånger kom hon in i diskrummet och sa att hon inte träffat några trevliga kristna förut. Hon behövde diskrummet som mötesplats innan hon kom med i en gudstjänstgrupp.
Andakter från första åren som var nedskrivna. Idag är andakterna mer improviserade.
Deltagarna i seminariet berättade om andra församlingar där man äter tillsammans som en del av församlingslivet. Sofies Vänner i Olaus Petri församling i Örebro till exempel. Här äter man soppa tillsammans i en bokcirkel. De i gruppen som vill tar emot i sina hem. I Sollentuna församling serverar mat till körbarnen och deras föräldrar i samband med körövning. (Och jag kommer i skrivande stund att tänka på "Gud och spagetti" i Linköpings domkyrkoförsamling, en torsdag i månaden kl 16.)
Psalm 776 Morgon och afton har följt Middagspaus genom åren.
På en webbsida för EFS Västerbotten
finns en video att se där Henric Johansson berättar om Middagspaus i Övre Kågedalen.
Välkommen att använda kommentarfältet här under blogginlägget för att berätta om hur ni äter tillsammans i din församling. Middag, lunch, frukost eller fika?
.jpg)
